Jag är jätte ledsen att vi inte har bloggat på länge men vi har haft jätte mycket i skolan på sistone och jag har behövt vara i stallet väldigt ofta. Men nu kommer äntligen ett inlägg! Det kommer handla lite mer om tävlingen, hur det gick och vad var det som hände? Men som det flesta vet är LoveLight en häst som ofta stannar och jag har ju arbetat med detta i ett års tid utan någon hjälp. Men jag sa till Agnes och Julia innan tävling att... Jag kommer sluta rida! Men sen kom jag in i stallet och ställde mig bredvid LoveLight och viskade i hans öra, jag ska sluta rida men jag kommer anldrig glömma dig. Sen la jag mitt huvud mot hans hals och började gråta. Hur skulle jag kunna lämna denna häst. Det underbaraste jag någonsin haft och gud vad jag grät. Anledningen var att jag inte har så jätte mycket tid och det var mycket i skolan. Jag var dum i huvudet när jag tänkte sluta men jag hade jätte mycket att göra just då och jag kommer aldrig tänka så igen. Han är mitt liv och min själ. Men sen när det var våran tur att gå upp på banan sa jag till LoveLight... Nu kör vi. Han satte fart mot hindret och han hoppade över det perfekt! Andra hindret... Samma sak och med rästen av hinderna samma sak. Vi gick till omhoppningen och vi red runt på 17,17 sekunder! Vi kom 1 och vann hela jävla tävlingen!!! När vi gick in i mål släpet jag tyglarna och klappade LoveLight och glädje tårarna sprutade. Efter det tänkte jag på att jag skulle sluta men jag bara sa till Agnes och Julia, jag slutar aldrig jag kan inte lämna Love vad som än händer! Så jag kommer fortsätta rida och jag kommer aldrig sluta även fast jag har lite tidoch  stress så kommer jag aldrig sluta! Jag älskar dig LoveLight du är mitt liv!